Möten med betydande och obetydliga träd
Även om vi ofta varnas för att ”inte se skogen för träden”, vill det här projektet beakta den motsatta faran, att ”inte se träden för skogen” och fokusera på individuella träd.
Introduktion
Hur tänka om vår relation till andra livsformer som vi delar den här planeten med är en av de centrala frågorna för konsten idag. Inom det här konstnärliga forskningsprojektet kommer jag att möta enstaka träd som är betydande i sitt sammanhang, eller till synes obetydliga, och tillbringa tid med dem ensam eller tillsammans med allmänheten för att skapa videoverk och videoessäer.
Rubriken på projektet syftar på Thomas Pakenhams fotografibok Meetings with Remarkable Trees (1996) och projektet blir ett slags motvikt till det genom att ifrågasätta vad som är betydande och anmärkningsvärt och vad som är obetydligt genom att fokusera på enskilda träd. Medium i det här projektet är dock inte fotografi utan uppträdanden för video och en inspelad berättarröst. Projektet vidareutvecklar erfarenheterna från det konstnärliga forskningsprojektet ”Att uppträda med växter” som finansierats av Vetenskapsrådets vid Stockholms Konstnärliga Högskola under åren 2018-2019.
Även om vi ofta varnas för att ”inte se skogen för träden”, vill det här projektet beakta den motsatta faran, att ”inte se träden för skogen” och fokusera på individuella träd. Avsikten är inte att förneka att träden bildar nätverk och ekosystem och symbiotiska förhållanden, förutom med andra träd också med svampar, bakterier och all slags mikro-organismer, och är i ständig växelverkan med sin omgivning, precis som människorna. Och inte heller det faktum att skogar eller ansenliga områden med träd behövs för att producera effektiva kolsänkor, svalare och friskare stadsluft, skydd mot översvämningar och så vidare.
Att betona individualism är en riskabel strategi i vårt nuvarande nyliberalistiska kapitalistiska samhälle, där individualismens betydelse överdrivs ändå. Att fokusera på enstaka träd kan trots det vara ett viktigt första steg för att avkolonisera vår relation till ”naturen”. Som den hädangångna ekofeministen Val Plumwood (2003) poängterade betonar det kolonialistiska tänkesättet den stora klyftan mellan ”oss” och ”dem”, och att betrakta alla ”dem” som likadana, stereotypiska, inte individer. Att uppmärksamma enskilda träd kan därmed kanske hjälpa oss att se träden som livsformer vilka vi har en hel del gemensamt med, trots onekliga skillnader.
Projektets namn
Möten med betydande och obetydliga träd
Tid
01/2020-12/2021
Finansiär
Finska kulturfonden
Kontaktpersoner
Annette Arlander (at) uniarts.fi
tel. +358 (0)405320676
Find out more
Introduktion
Hur tänka om vår relation till andra livsformer som vi delar den här planeten med är en av de centrala frågorna för konsten idag. Inom det här konstnärliga forskningsprojektet kommer jag att möta enstaka träd som är betydande i sitt sammanhang, eller till synes obetydliga, och tillbringa tid med dem ensam eller tillsammans med allmänheten för att skapa videoverk och videoessäer.
Rubriken på projektet syftar på Thomas Pakenhams fotografibok Meetings with Remarkable Trees (1996) och projektet blir ett slags motvikt till det genom att ifrågasätta vad som är betydande och anmärkningsvärt och vad som är obetydligt genom att fokusera på enskilda träd. Medium i det här projektet är dock inte fotografi utan uppträdanden för video och en inspelad berättarröst. Projektet vidareutvecklar erfarenheterna från det konstnärliga forskningsprojektet ”Att uppträda med växter” som finansierats av Vetenskapsrådets vid Stockholms Konstnärliga Högskola under åren 2018-2019.
Även om vi ofta varnas för att ”inte se skogen för träden”, vill det här projektet beakta den motsatta faran, att ”inte se träden för skogen” och fokusera på individuella träd. Avsikten är inte att förneka att träden bildar nätverk och ekosystem och symbiotiska förhållanden, förutom med andra träd också med svampar, bakterier och all slags mikro-organismer, och är i ständig växelverkan med sin omgivning, precis som människorna. Och inte heller det faktum att skogar eller ansenliga områden med träd behövs för att producera effektiva kolsänkor, svalare och friskare stadsluft, skydd mot översvämningar och så vidare.
Att betona individualism är en riskabel strategi i vårt nuvarande nyliberalistiska kapitalistiska samhälle, där individualismens betydelse överdrivs ändå. Att fokusera på enstaka träd kan trots det vara ett viktigt första steg för att avkolonisera vår relation till ”naturen”. Som den hädangångna ekofeministen Val Plumwood (2003) poängterade betonar det kolonialistiska tänkesättet den stora klyftan mellan ”oss” och ”dem”, och att betrakta alla ”dem” som likadana, stereotypiska, inte individer. Att uppmärksamma enskilda träd kan därmed kanske hjälpa oss att se träden som livsformer vilka vi har en hel del gemensamt med, trots onekliga skillnader.