Musikpedagogikstuderande: Vi har tillgång till all tänkbar utbildning inom musik
Läs intervjun med Saskia Backström.
Vem är du och hur började du studera musikpedagogik vid Sibelius-Akademin vid Konstuniversitetet i Helsingfors?
Jag heter Saskia Backström och är nu på mitt tredje år av studierna. Det var ganska plötsligt jag insåg att jag ville bli musiklärare och bestämde mig för att söka in till MuKa. Jag var länge säker på att jag skulle jobba med teater men tappade intresset efter gymnasiet och kom då att tänka på musikläraryrket.
Musik var min hobby men jag hade aldrig tidigare tänkt att jag skulle kunna söka till Sibelius-Akademin. Jag såg inte mig själv som tekniskt begåvad på “rätt sätt”. År 2020 bestämde jag mig ändå för att satsa på SibA och sökte in, utan att egentligen alls veta vilken nivå som krävdes, och kom sedan in på andra försöket året därpå.
Hurdant var urvalsprovet?
Vårt urvalsprov var helt på distans och bestod av videor och zoomträffar och utöver det ingick en skriftlig del. Vid första skedet skulle vi skicka in en video med vårt huvudinstrument, i mitt fall pop/jazz sång, en video av piano, en rytmuppgift och en valfri video.
I andra skedet fick man träffa juryn via Zoom. Zoom-delarna bestod av en intervju och så skulle man planera ett undervisningspass som man sedan demonstrerade och förklarade för juryn. Slutligen hade man ett prov i prima vista.
Vad allt ingår i musikpedagogikstudierna?
Studierna på MuKa är mycket omfattande. Vi har kurser i bandspel, didaktik, musikteori, rörelse, röstanvändning, historia och musikteknologi med mera. Vi lär oss olika musikstilar, från klassiskt och folkmusik till jazz, och bekantar oss med olika musikkulturer. Vi får också privatlektioner i olika instrument enligt intresse.
Studierna är ganska långt praktiska men det akademiska kommer in i olika kurser som förbereder oss för kandidat- och magisteravhandlingarna. Det är mycket diskussion i alla kurser, särskilt de akademiska, och vi har egentligen inga kurser som enbart består av föreläsningar.
Hur är det att studera musikpedagogik på svenska?
Viktigast är att man får skriva alla texter, också kandin och gradun, på svenska. Dessutom gör man sina praktiker i svenskspråkiga skolor vilket är skönt. Där får man vana i att lära på svenska och får dessutom lite kontakter ut till finlandssvenska skolor.
Så gott som alla kurser är på finska, förutom skriftlig kommunikation och det mesta av ämnesdidaktiken, men för mig har det varit mycket givande att som svenskspråkig ha lektionerna på finska. Det öppnar upp dörrar till det finskspråkiga arbetsfältet och man lär känna en massa nya människor. Det känns tryggt att få skriva allting på svenska, men så blir man också bekväm med finskan på ett helt nytt sätt. Best of both worlds.
Vilka har varit de mest minnesvärda kurserna eller projekten under dina studier?
Både den första och andra bandkursen har hört till de roligaste kurserna. Man får lära sig grunderna i alla bandinstrument och latinamerikanska rytminstrument. Den andra kursen slutade i att vi hade keikka på On The Rocks där vi spelade olika låtar som vi hade jobbat på under året. Som sångare var det roligt att få vara instrumentalist och kurserna var överhuvudtaget otroligt lärorika.
Bara att få spela i ett band en gång i veckan var förstås jätteroligt, men kursen gav också ens egna musikerskap mycket eftersom man fick ett helhetsbild av vad ett band faktiskt sysslar med. Dessutom övade vi också på att själv undervisa i bandspel.
Andra personliga favoriter har varit populärmusikens historia, sånglektionerna och kursen i röstanvändning, men även om jag förstås har mina favoritkurser måste jag säga att mer eller mindre alla kurser på MuKa är minnesvärda och lärorika. Lärarna är bra och kurserna är välplanerade.
Vad är det bästa med att studera vid Sibelius-Akademin?
Det är kurserna, lärarna och ens polare. Människorna på MuKa är varma och ambitiösa och man kan alltid sätta sig i sjätte våningen (musikpedagogerns våning på musikhuset) och prata med någon annan som råkar hänga där. Jag har haft så mycket bra diskussioner med människor och skämtat och snackat musik och studier.
En annan ljuvlig sak är att gå omkring och veta att man har tillgång till all tänkbar utbildning inom musik. Om man vill bli sånglärare kan man ta sångpedagogik, om man vill satsa på barnpedagogik finns det kurser för det, om man vill producera kan man studera ljudteknologi vid sidan om eller om man är styv i kroppen kan man gå på musiker-yoga, allt finns tillgängligt för oss.
Vad har varit det mest utmanande gällande studierna?
Det är just det att studierna är så omfattande. Det är på ett visst sätt det bästa och det värsta, för å ena sidan får man ett brett kunnande inom musik, vilket är helt essentiellt för en lärare och utvecklar och utmanar ens musikerskap, men å andra sidan blir det också svårt att riktigt hinna fördjupa sig i allt som intresserar en.
Det är absolut inte omöjligt, men det kräver en hel del prioriterande och planerande, vilket är MuKa-människors eviga problem. Man måste tänka väldigt mycket på hur man studerar och vad man prioriterar vilket blir tungt ibland. Man måste helt enkelt hålla många saker i huvudet samtidigt på MuKa.
Vad har förvånat dig under dina studier?
Egentligen allt. Jag visste jättelitet om MuKa när jag kom in. Jag blev förvånad över hur mångsidig utbildningen är och hur litet tid 5,5 år, som verkade som en lång tid när jag började, egentligen är för att utbilda sig till musiklärare.
Inte för att jag förväntade mig något annat, men jag blev också positivt överraskad över hur bra lärarna är och hur många olika lärare vi har. Nivån är hög och kurserna är krävande men vi har otroligt bra och ambitiösa pedagoger som utbildar oss.
Vad har du för framtidsutsikter?
Jag vill jobba som musikpedagog och musiker. För mig går de två sakerna hand i hand och jag skulle inte vilja avstå från det ena eller det andra. Långsiktigt skulle jag antingen vilja jobba i gymnasiet eller som sånglärare med privatlektioner och körer men jag vill också jobba i grundskolan åtminstone något år, för det är ett så viktigt jobb. Dessutom lär man sig en massa när man jobbar i skolan med människor i olika åldrar vars utgångspunkt kanske är att de inte kan något om musik och man är den som måste försöka uppmuntra det intresset.
Utöver lärande vill jag spela konserter och banda in egen musik och göra annat jobb som sångare. Det är mycket viktigt för mig att jag gör något kreativt vid sidan om lärandet, inte enbart för min egen skull, utan även för att det ger lärandet så mycket att också själv mata sin passion.
Vilka råd skulle du ge till svenskspråkiga sökande till Sibelius-Akademin?
Att bara söka! Inträdesproven är roliga, även om de kan vara skrämmande, och de är upplagda så att man på riktigt får visa sina starkaste sidor och göra det på sitt eget sätt. De söker inte någon viss sorts musiker till MuKa, utan de söker duktiga musiker som är öppna och intresserade att lära sig. Om man har någon lärare eller någon annan att fråga som kan musik och inträdesprocesser, råder jag att be om feedback och hjälp. Det är skönt att få bolla idéer om låtval och annat med någon som kan.
Om man inte skulle komma in på första försöket råder jag alla att ringa SibA och få feedback på proven. Det kommer information om det i samband med inträdesprocessen. Första gången jag sökte, kom jag inte in men när jag ringde och fick feedbacken av juryn blev jag bara inspirerad att söka in pånytt. Det var viktigt att höra vad de hade tyckt att var bra, och vilka saker jag skulle jobba på. Då visste jag exakt vad jag skulle göra annorlunda nästa gång.
