Livsfarligt på allvar är ett mordmysterium och en komedi som skapar en ny estetik för tillgänglighet

Livsfarligt på allvar – ett svårtolkat mordmysterium är en samproduktion mellan DuvTeatern, Svenska Teatern och Teaterhögskolan. Arbetsgruppen undersöker hur teckenspråk, syntolkning och lättillgänglig kommunikation kan integreras i den konstnärliga helheten.

Föreställningen gör teckenspråket till en naturlig del av fiktionen. Bild: Cata Portin

På torsdag 10.10 är det premiär för pjäsen Livsfarligt på allvar – ett svårtolkat mordmysterium på Svenska Teaterns Amos-scen. I denna samproduktion mellan DuvTeatern, Svenska Teatern och Konstuniversitetets Teaterhögskolan används kreativ tillgänglighet som metod. Arbetsgruppen har försökt att integrera tillgänglighetslösningar i det konstnärliga arbetet för att göra föreställningsupplevelsen mer jämlik för en mångfaldig publik.

“Det betyder att tillgänglighet blir en del av uttrycket, det blir en del av de konstnärliga visionerna”, säger Sanna Huldén, verksamhetsledare för DuvTeatern.

Detta ideal eftersträvades inledningsvis genom expertledda workshops. Silva Belghiti, en döv skådespelare som utexaminerats från Teaterhögskolan, och Ellen Hoang, en teckenspråkstolk, har hjälpt teamet att införliva teckenspråk i pjäsen. Belghiti spelar en döv karaktär som heter Järvenpää och Hoang spelar en tvåspråkig roll som hens kusin.

Föreställningen gör teckenspråket till en naturlig del av fiktionen. Belghiti och Hoang spelar även andra roller i föreställningen, där de på ett konstnärligt sätt förmedlar det talade innehållet på teckenspråk.

Skillnaden mot traditionellt tillgänglighetstänkande är tydlig: tillgänglighet uppnås ofta i föreställningar, till exempel genom att en tecken- eller teckenspråkstolk blir en del av verket mot slutet. Tolken fungerar på så sätt som en mellanhand mellan skådespelaren och den synskadade eller döva publiken, som inte är lika insatt i föreställningens konstnärliga val och vision som arbetsgruppen.

Förslaget fokuserar därför på tillgänglighet genom dess möjligheter, inte dess begränsningar. Syftet har varit att utforska hur teckenspråk, teckentolkning och klarspråk kan integreras i en konstnärlig helhet.

”Vi har jobbat länge med tillgänglighet – vad det kan vara”, berättar DuvTeaterns konstnärlig ledare Mikaela Hasán.

Arbetsgruppens arbete har varit mycket mångstämmigt. Alla medlemmar är på samma sida och man lyssnar på allas idéer. Förutom regissören och skådespelarna arbetar alla från ljus- och ljuddesigners till scenografer och kostymörer med tillgänglighetslösningar, och tillgänglighet är också en viktig aspekt av pjäsens marknadsföringsmaterial.

Förslaget fokuserar på tillgänglighet genom dess möjligheter, inte dess begränsningar. Bild: Cata Portin

I pjäsen spelar Vega Adsten, som studerar skådespelarkonst vid Teaterhögskolan. Hon reflekterar över den mängd och det djup av lärande som produktionen har möjliggjort. Gruppen har bland annat lärt sig att tänka på bild- och teckenspråkstolkning på ett helt nytt sätt: att man kan göra det själv.

Produktionen har gett hela teamet ett nytt perspektiv på kommunikation och många saker som människor som kan höra och se inte alltid tänker på. Medlemmarna i arbetsgruppen ser verkligen ett tydligt värde i tillgänglighetsarbetet inom scenkonstutbildningen.

För Adsten har arbetet med produktionen också visat hur viktigt det är med många av skådespelarens grundläggande verktyg. Ett av dessa verktyg är att lyssna. Under den första arbetsveckan var det ansträngande att koncentrera sig helt på att lyssna i en flerstämmig arbetsgrupp som sökte en gemensam förståelse.

”Ansträngande, men framför allt lärorikt”, säger hon.