Internationaliseringsprogrammets planerare utvecklar servicevägar för studerande och personal för att underlätta integrationen i Finland
Konstuniversitetet inledde år 2021 ett treårigt internationaliseringsprogram som undervisnings- och kulturministeriet finansierar. En del av programmet är Talent Boost-projektet som främjar rekryteringen av internationella studerande och personal, tjänster och sysselsättning efter examen. Dessutom kommer projektet att ta fram olika stödåtgärder som underlättar återvändandet till Konstuniversitetet och Finland.
Talent Boost-projektets planerare Johanna Mustonen och Heidi Sintonen ser fördelen i att Konstuniversitetet är en liten organisation där alla är motiverade och hjälper varandra.
Vilka är ni och vad gör ni vid Konstuniversitetet?
Jag heter Johanna Mustonen och arbetar med att utveckla tjänsterna för internationella examensstuderande inom de gemensamma studietjänsterna. Mitt jobb går ut på att underlätta för utländska studerande att integrera sig i Finland. Vi strävar i praktiken efter att utveckla processerna för studietjänsterna så att de på bästa möjliga vis stöder de internationella studerandena och deras behov. Viktiga element i processen är bland annat att introducera och orientera de nya studerandena samt tutorverksamhet. Vi utvecklar också anvisningarna för de studerande på vår webbplats och strävar efter att göra dem så tydliga som möjligt för både nya studerande och för dem som redan varit en längre tid i huset.
Jag heter Heidi Sintonen och arbetar med internationella experttjänster inom de gemensamma personaltjänsterna. I mitt arbete får jag utveckla servicehelheten för den internationella personalen så att de och även deras familjer kan integreras i Konstuniversitetet och i Finland. Vi ska till exempel skräddarsy introduktionen så att den lämpar sig för internationella experter, eftersom de med full förståelse har olika behov att bli orienterade än finländska arbetstagare. Jag är också involverad i ett mera omfattande konceptarbete för internationella ärenden där vi bland annat utarbetar en internationell personalpolitik och skapar processer för internationella situationer kring arbete.
Berätta hur en typisk arbetsdag ser ut för er
Det mest uppfriskande i vårt arbete är att arbetsdagarna och uppgifterna varierar. Vi för dialog både inom vårt eget projektteam och med olika aktörer inom universitetet. Eftersom Talent Boost är ett nationellt program är samarbetet med intressentgrupperna och nätverksverksamheten också en väsentlig del av vår arbetsbeskrivning. En typisk arbetsdag kan till exempel bestå av olika möten och diskussioner, kommunikation samt planerings- och utvecklingsarbete där vi kartlägger nuläget och framtidsvisionerna.
Vi ordnar också olika evenemang för att främja integrationen och gemenskapen bland de internationella studerandena och personalen vid universitetet.
Hur kommer det sig att ni började arbeta vid Konstuniversitetet?
Johanna: Jag började arbeta vid Konstuniversitetet för 6,5 år sedan, först vid Bildkonstakademin varifrån jag sedan övergick till Sibelius-Akademins studietjänster. Det mest motiverande för mig inom studietjänsterna är att arbeta för studerandenas bästa, och i mitt nuvarande uppdrag är jag särskilt intresserad av att få utveckla tjänster för de internationella studerandena. Jag inledde min karriär inom universitetsförvaltningen för cirka 10 år sedan inom internationella tjänster, och det har varit roligt att igen få koncentrera mig på dem. Jag har också bott utomlands ett par gånger så jag har förståelse för hur det är att flytta till ett annat land.
Heidi: Jag bodde länge utomlands och arbetade i internationella och mångkulturella miljöer. Nu har jag dessutom rollen som återflyttare till Finland. Efter att ha gått igenom de logistiska och mentala utmaningarna med att flytta till ett annat land vet jag hur det känns att integreras i en ny kultur. Det var delvis därför jag tog på mig rollen som planerare med tanke på min mina erfarenheter. Jag sökte tjänsten för att den på ett intressant sätt kombinerade främjandet av personalens välbefinnande, internationellt samarbete, men även för den tidigare bekanta och meningsfulla universitetsmiljön.
Vad är det bästa med ditt arbete?
Johanna: De bästa stunderna i mitt arbete är när jag märker att jag konkret har hjälpt en internationell studerandes inträde och integration i Finland. Jag gillar också variationen i mitt arbete och njuter av utvecklingsarbetet. Mötet med människor är också något jag uppskattar.
Heidi: Det bästa med mitt arbete är att jag på en bred skala får bekanta mig med Konstuniversitetets anställda. Jag motiveras av att få vara med och utveckla tjänster för den internationella personalen. Tjänster som jag själv hade velat dra nytta av i en liknande situation. Jag uppskattar också fördelarna med hybridarbete där jag ena dagen får bekanta mig och nätverka med nya människor, för att nästa dag tillbringa en lugn arbetsdag hemma på distans i mina yllesockor.
Vad är det bästa med Konstuniversitetet?
Johanna: De begåvade människorna och det unika i att konsten alltid är närvarande vid campus och därmed i vardagen.
Heidi: Jag njuter av Konstuniversitets atmosfär där det ges utrymme för tänkande och skapande. Jag har också blivit en del av en trygg och öppen arbetsgemenskap där det är tillåtet att ställa frågor och också ha roligt. Jag uppskattar att människor både hjälper och tar emot hjälp.
Vilken konstupplevelse har du senast upplevt?
Johanna: I september besökte jag Bildkonstakademins kandidatutställning på öppningsdagen. Jag gillade särskilt att det var min första upplevelse av en utställning i de nya lokalerna i Mylly-byggnaden. Det rådde en härlig stämning under öppningsceremonin för läsåret när människorna hade samlats i konstens namn. Jag upplevde att utställningslokalen hade utnyttjats på ett insiktsfullt sätt i verken. Det är härligt att vi har utställningslokaler här på campus. Det är till exempel så enkelt att sticka in på en utställning efter arbetsdagen.
Heidi: Själv berördes jag av dansföreställningen Tree of codes av Wayne McGregor, Olafur Eliasson och Jamie xx.Föreställningen var lång men jag skulle inte ha tagit bort en enda minut. Jag minns att jag fascinerades av människokroppens böjlighet. Hela föreställningen handlade om en beskrivning av människokroppens perfektion.