Christina L. Saarinen vill genom sin testamentsdonation stödja internationaliseringen av studerande
Bildkonstnären och terapeuten Christina L. Saarinen vill genom sin testamentsdonation stödja internationaliseringen av studerande vid Bildkonstakademin. Att se saker på avstånd ger nya perspektiv och stärker självkännedomen.
Hennes konstverk är abstrakta målningar lika höga som en människa, där färg och bläck har lagts på lager efter lager med fingrarna på lumppapper. Andra verk är skapade i stunden med några snabba penseldrag. Numera arbetar Christina L. Saarinen som par- och sexualterapeut, men i sitt mottagningsrum visar hon upp konstverk som hon skapat genom åren.
”För mig är målandet ett sätt att vara. När jag målar fokuserar jag enbart på det. Ibland när jag vaknar på natten går jag och tittar på ett arbete och fortsätter måla. Sådan koncentration kräver tid. Just nu har jag inte haft den tiden men jag kommer att fortsätta skapa konst”, berättar Saarinen.
Många av Saarinens verk är födda utomlands. Hon har tillbringat långa perioder bland annat vid Osho-centret i Pune, Indien där hon studerade under den japanska konstnären Meera Hashimoto. På kurser i meditativ konst och konstterapi kombinerades dans med visuellt uttryck.
Saarinen har bott i Mellanöstern och rest i Fjärran Östern och Nordafrika. Åren ute i världen har gett influenser, gett nya perspektiv och öppnat upp tänkandet.
Nu vill hon erbjuda en likadan chans även för studerande vid Bildkonstakademin genom att testamentera sina medel till Konstuniversitetets stödstiftelse. Fonden som upprättas i Saarinens namn är avsedd att stödja akademins studerande i deras studier och projekt utomlands.
”Det är viktigt att ta fysiskt och psykiskt avstånd från det gamla bekanta. I en ny miljö ser man saker i ett annorlunda ljus och upptäcker nya sidor hos sig själv. Detta är avgörande för en konstnär. Det är bra att redan i ung ålder ge sig ut i världen för att lyssna in både den och sig själv”, säger Saarinen.
Att ställas inför de grundläggande frågorna
För Saarinen handlar konsten om att reflektera över den egna identiteten och de mest grundläggande frågorna: Vem är jag? Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Vad gör oss unika? Och vad förenar oss? Bland annat sådana frågor ställer och söker konsten också svar på.
Att reflektera, söka och granska sig själv leder i slutändan till välmående. Att utveckla självkännedomen är en väsentlig del av livet. ”Jag tänker också att konsten förenar oss – precis på samma sätt som till exempel idrotten”, reflekterar Saarinen.
När det gäller att definiera konst är Saarinen mycket öppen. Det viktiga är inte vad man gör, utan hur man gör det.
”Jag tycker att även matlagning kan vara konst, ett unikt självuttryck. När man experimenterar och provar sig fram uppstår något helt nytt”, ger hon som exempel.
Efter åren ute i världen har Saarinen lagt märke till att finländarna uppskattar konsten på ett helt annat sätt än för tjugo år sedan. I stället för affischer hänger lärarparet nu upp unika konstverk på sina väggar. Det finns fler konstgallerier än tidigare och de är också välbesökta.
Konsten har enligt henne blivit mer demokratisk på några decennier. Högkulturen är inte längre bara en angelägenhet för eliten utan ligger närmare den vanliga människan än tidigare.
Saarinen menar att de senaste nedskärningarna inom kultur och konst inte ger hela sanningen. Samtidigt finns det trender i samhället som rör sig i olika riktningar.
Åren utomlands har också öppnat Saarinens ögon för det faktum att det i Finland görs utmärkt konst på global nivå. ”Vi har färre mecenater och mindre offentligt stöd än i många andra länder men ändå håller konsten en hög kvalitet”, säger hon.
Konstens framtid ligger hos de unga
”Att skapa något nytt är en process. Även om det inte tar särskilt lång tid att göra själva arbetet föregås det ofta av en lång period av förberedelser, tankearbete och funderingar”, säger Saarinen.
Hon anser att man i synnerhet bör stöda unga konstnärer. De bör få den tid och de förhållanden de behöver för att skapa konst.
”Bildkonst är nödvändigtvis inte det första området som människor väljer att stödja. Den har hamnat lite i skymundan när det gäller donationer. Och ännu mer i skuggan är konststuderandena. De kan ofta bara drömma om stipendier. Det ekonomiska stödet går i allmänhet till erfarna konstnärer”, säger Saarinen.
Framtiden för den finländska konsten finns hos de unga. De behöver utrymme för att växa.
Text: Anu Vallinkoski