Outi Pieski: Konsten uppstår alltid ur olika utgångspunkter
Årets alumn 2021 vid Konstuniversitetets Bildakademi är bildkonstnären Outi Pieski.
Årets alumn 2021 vid Konstuniversitetets Bildakademi är bildkonstnären Outi Pieski.
För bildkonstnären Outi Pieski har bildkonsten alltid varit en naturlig del av självförverkligandet.
”Jag har varit blyg, så konsten har blivit ett livsviktigt kommunikationsmedel för mig.”
För henne var studierna vid Bildkonstakademin en naturlig fortsättning på bildkonstgymnasiet i Helsingfors. Hon är nöjd med sin egen studieväg.
”För mig innebar utbildningen att jag kom in i ett viktigt stödnätverk. Via det fick jag det stöd jag behövde för att utvecklas till konstnär”, säger hon.
Outi Pieski ser utbildningens betydelse även på ett bredare plan. Som representant för en minoritetskultur, dvs. samerna, har hon föregått med gott exempel för de unga.
”Konsthögskolan är en del av en konstinstitution som har mycket makt. Endast ett fåtal får njuta av dess resurser. Många unga kan uppleva att resurserna är otillgängliga för dem, att de inte är till för dem. Därför är det viktigt att visa exempel på att bildkonstfältet inte bara tar avstamp i den västerländska kulturen, utan att människor med vilken kulturbakgrund som helst kan vara en del av det utifrån sina egna utgångspunkter.”
Utrymme att hitta sina egna vägar
Outi Pieski anser att det är viktigt att konstskolan kan erbjuda verktyg även för de studerande vars bakgrund inte stöder sig på den västerländska konstens tradition.
”Min studietid var ett starkt sökande efter mig själv och min identitet. Det var fint att skolan gav utrymme för detta och att man förstod att jag, som kom från en annan kulturkrets, inte alltid fick tillräckligt med stöd därifrån. Jag fick utrymme att söka mina egna vägar.”
Under studietiden arbetade Pieski mycket i norr och studerade också nordsamiska i Enare.
”Det är viktigt att stödja också de som söker sig till utbildningen och vars konstutveckling baserar sig på en annan tradition än den västerländska. Man måste fundera på hur mångkulturalism kan möjliggöras i utbildningen. Själv upplevde jag att jag var fristående från min egen livsmiljö när jag studerade vid Bildkonstakademin. Jag arbetade i något slags icke-tillstånd, i en bubbla där det var svårt att hitta ett eget uttryck. Jag upplevde att det var lättare då jag stod i relation till de livsmiljöer som hjälpte mig att bygga upp min egen identitet.”
Konsten uppstår alltid ur olika utgångspunkter
Outi Pieski har i sina egna verk behandlat förhållandet mellan människan och miljön ur urbefolkningens synvinkel. Hon arbetar ofta utifrån den samiska visuella traditionen duodji. Hon har med sitt eget exempel velat berätta att var och en har sin egen personliga historia, som man står i relation till och som man kan ösa ur.
”Jag ser att minoritetskulturernas problem hänger samman och på global nivå är de slutligen kopplade till naturskyddsfrågor. När representanter för minoriteter som befinner sig i marginalen eller vid sidan av samhället gör sina röster hörda, kan det dyka upp ämnen som är aktuella och relevanta för alla.”
Outi Pieski påminner om att konsten alltid är bunden till upphovsmannen och hens ställning i världen. För en del innebär denna ställning fler privilegier, för andra hinder.
”Jag anser att exotiseringen eller andrahandsplaceringen av minoritetskulturernas konst kan minska när man förstår att all konst föds ur olika utgångspunkter och är bunden till maktstrukturer och att det inte finns någon fri konst som är lösgjord från dessa.”
Enligt Outi Pieski uppstår konsten av influenser. Därför är det viktigt var man får sina intryck ifrån och att man förstår hur djupa de är, att man ser bakom saker.
”Jag upplever att jag genom att måla stärker mitt förhållande till jorden och släkten. Det är en handling eller ritual som stärker saker som jag vill förbinda mig till.”
För att främja kulturell mångfald behövs nya samarbetsformer
Pieski anser att konsten främjar mångkulturalismen. Även om var och en arbetar utifrån sina egna utgångspunkter och de kulturella skillnaderna syns i konsten, är konstens innersta budskap i allmänhet detsamma oberoende av kultur.
Hon tror att mångkulturalismen i konstundervisningen skulle gå framåt på ett effektivt sätt om man förändrade institutionernas strukturer.
”Det kräver mer diskussion om vem som får komma in på utbildningen, hurdan personal som väljs till utbildningen, i vilken riktning strukturerna för den mångkulturella konstundervisningen utvecklas. Alla dessa faktorer påverkar.”
Ändringar i strukturerna kunde främjas genom ett nytt slags samarbete.
”Eftersom den västerländska konsthögskolans egna resurser att stödja den konstnärliga utvecklingen hos studerande som kommer från olika utgångspunkter är begränsade, borde man i allt högre grad samarbeta med olika lokala samfund och söka nya samarbetsformer. På så sätt kan man stödja olika kulturella strukturer”, funderar Pieski.
Hon anser också att det skulle vara mycket viktigt att fokusera på det lokala.
”Den eviga trenden inom nutidskonsten är internationalism, men tänk om den skulle vändas till det lokala. Globala frågor borde behandlas mer via små samfund och lokala förhållanden. På så sätt skulle vi kunna bygga en mer hållbar utveckling. I det byggnadsarbetet spelar konsten en stor roll.”
***
Valet av årets alumner är ett erkännande som årligen delas ut till personer som fått sin utbildning vid Konstuniversitetet och som genom sin verksamhet på ett föredömligt sätt har stärkt konstens och konstnärsutbildningens unika värde och betydelse.