Einari Hyvönen: För unga konstnärer är stipendiet ett efterlängtat erkännande
Det stipendium som beviljas av Konstuniversitetets stödstiftelse har gett bildkonstnären Einari Hyvönen tillfälle att koncentrera sig på att skapa konst på heltid.
I det tidigare kontorsrummet i Havshagen i Helsingfors står en armé av sprayflaskor, olje- och akrylfärger och penslar. På väggarna hänger ofärdiga målningar. Bredvid dörren står en stor brun rulle som väntar på transport till Milano.
– Det är fyra av mina målningar som är på väg till den gemensamma utställningen i Italien, förklarar Einari Hyvönen, 33.
Hyvönen utexaminerades från Bildkonstakademin 2021 och hans karriär har haft en bekväm start. I maj öppnas en separatutställning i Helsingfors, nästa år visas hans arbete på en soloutställning i England.
Efter examen har Hyvönen kunnat koncentrera sig på att skapa konst på heltid. Detta är tack vare stipendium och kunder. Efter utexamineringen fick Hyvönen ett stipendium på 4 000 euro från Konstuniversitetets stödstiftelse. Samtidigt hade han tur i ett par andra stipendieansökningar.
Enligt Hyvönen möjliggör stödstiftelsens stipendium ett konstnärligt arbete på heltid i 2–3 månader. Pengarna går till material, hyra av arbetsrum och att leva.
Stipendierna har en enorm betydelse för en konstnär i början av karriären.
– Med tanke på arbetet har tiden efter examen varit väldigt fruktbar för mig. Det har funnits plats för experiment och misstag. Jag har lärt mig att acceptera att en del av arbetet misslyckas.
Misstag och experiment är enligt den unga konstnären viktiga, eftersom det ibland kan skapas en ny insikt, en ny och vacker början av misstagen. Hyvönen skulle arbeta vid sidan av det konstnärliga arbetet om han inte hade fått stipendier: han skulle vara gallerivakt, snickra målningsunderlag, vara assistent till en mer erfaren konstnär. Den egna konsten skulle skapas vid sidan av. Tills vidare har försäljningen av de egna arbetena inte täckt Hyvönens levnadskostnader.
Stipendier skapar tro på en själv
Men stipendium är inte bara pengar. Hyvönen betonar att det också är ett erkännande för det utförda arbetet. Stipendiet skapar en tro på en själv och det man gör. Det uppmuntrar till att sätta ribban ännu högre.
Hyvönen har räknat upp sina stipendier i sitt CV. Enligt honom är de också en merit för resten av världen.
– En vanlig konstköpare ser inte de erhållna stipendierna, utan köper en tavla för att hen gillar den eller identifierar sig med den. Däremot kan professionella eller konstplacerare undersöka de stipendier som konstnären fått noggrant. De kan säga att den här typen redan har fått fotfäste.
Och redan erhållna stipendier kan vara till nytta vid utdelningen av nya stipendier. Stipendier kommer ofta till stipendier.
Hyvönen har lagt märke till att utdelning av pengar är förknippad med många känslor. Vissa kan bli bittra när det önskade beslutet inte kommer.
– Jag sörjer inte för att det inte alltid lyckas och stipendierna går till andra. Snarare glädjer det mig att vi har ett stipendiesystem. Det är ganska ovanligt i resten av världen. Vi har en liten konstmarknad, men man har ändå velat stöda skapandet av konst. Stipendierna möjliggör också skapandet av icke-kommersiell konst.
Hyvönen poängterar att ansökan om stipendier är en färdighet som man stegvis tränar in. Numera tar det knappt en vecka för Hyvönen att göra en ansökan. – Det är lite som att göra en jobbansökan. För arbetsstipendier måste det finnas en tydlig verksamhetsplan med tidsschema och naturligtvis goda grunder för varför det egna arbetet är så viktigt att det förtjänar stödet. Man måste skriva kortfattat eftersom handläggarna av ansökningarna har mycket att läsa. Mina första ansökningar var alldeles för långrandigt babbel.
Från Helsingfors till världen
I Hyvönens färgmättade och ibland även metalliknande arbeten finns ofta djurliknande eller robotliknande figurer. Trots det glädjerika första intrycket behandlar han ofta svåra ämnen som är personliga och samtidigt universella.
I sina målningar har han bland annat bearbetat sin fars död och att komma på fötter igen efter ett avslutat förhållande. Också världsomfattande teman, som utrotningsvågen av arter, har överförts till duken.
– Helsingfors är kanske inte den bästa platsen för den konstinriktning som jag representerar. I övriga världen ser man mer konst av det här slaget. Jag har planer för att försöka ta mitt arbete till utländska gallerier.
Den unga konstnären önskar att han alltid skulle ha följande utställning inskriven i kalendern och att konsten skulle ge en tillräcklig försörjning för honom själv och familjen så att han inte hela tiden skulle fundera på hur pengarna räcker till. Och om han riktigt vilt fantiserar skulle Hyvönens dröm vara att leva i en stad i Centraleuropa, där det är lätt att resa till olika länder för att se viktiga utställningar. I drömmen finns också en halliknande arbetsyta med stora fönster och rum för skapande.
Text: Anu Vallinkoski
Mer on Einari Hyvönen: IG: einari_hyvonen och einarihyvonen.fi