80 år fyllda Tom von Weymarn: Konst och företagsvärlden passar bra ihop
Sibelius-Akademiens förtroendeman Tom von Weymarn tror att företag har en vilja att stödja konst. Weymarn, som nyligen fyllde 80 år, önskade donationer till förmån för musikstudier i stället för gåvor.
Den långvariga styrelsemedlemmen och ordförande Tom von Weymarn vid Sibelius-Akademin fyllde 80 år i början av januari.
Weymarn är också känd som en influencer inom företagsvärlden. Han har arbetat i ledande befattningar och som styrelseledamot i flera finländska företag, inklusive Fazer och Rettig. Weymarn är utbildad diplomingenjör i kemiteknik.
Musik, kemiteknik och företagsledning känns inte nödvändigtvis som en naturlig kombination. För Weymarn är det dock så.
– Jag har aldrig haft något problem med att kombinera olika områden. Allt hör till mitt liv, säger han.
Musik har varit en del av Weymarns vardag så länge han kan minnas. När han var en liten pojke spelades pianokonserter hemma varje dag från morgon till kväll eftersom mamman Mirjam Paloheimo studerade på Sibelius-Akademin. Hans far, kemisten Per-Olof von Weymarn, var på sin fritid passionerad över orkesterdirigering och älskade Sibelius symfonier.
– Sibelius musik ljöd hemma från stenkakor. Vissa symfonier var lite svårsmälta, men även som liten förstod jag att de mest kända verken var vackra att lyssna på, säger Weymarn och skrattar.
Förutom sina föräldrar har många av Weymarns släktingar varit professionella musiker eller passionerade amatörer. Hans farfar grundade körer, var han än befann sig. Hans farbror komponerade. Hans moster undervisade vid Sibelius-Akademin…
Mirjam, hans mamma, satte honom vid pianot när han var 4–5 år gammal. I början var det ett måste att spela, men med tiden utvecklades en egen vilja. Än idag spelar Weymarn piano en till två timmar om dagen. Han har spelat Rachmaninovs andra pianokonsert sedan 1970-talet.
– Jag har fortfarande mycket att göra med den. Det kan hända att det är för sent nu.
Att grunda Konstuniversitetet lönade sig
Samarbetet mellan Sibelius-Akademin och Weymarn inleddes i början av 2000-talet när Weymarn blev styrelsemedlem. Några år senare byttes medlemskapet i styrelsen ut mot ordförandeskapet.
Under Weymarns ordförandeskap fattade styrelsen stora beslut: den beslöt att bygga Musikhuset och grunda Konstuniversitetet. Styrelsen diskuterade också problemen med atmosfären vid Sibelius-Akademin och hittade lösningar.
– I början var jag skeptisk till att grunda Konstuniversitetet. Konsthögskolornas utgångspunkter verkade så olika för mig att det var svårt att förena dem. Men med facit i hand kan jag nu säga att beslutet var det rätta.
Enligt Weymarn var det nya universitetet ett verkligt lyft. Högskolornas internationalisering accelererade, vilket innebar en ny typ av utveckling för den finländska konsten.
– Enligt min mening banade Sibelius-Akademin väg för internationaliseringen, påpekar han.
Enligt Weymarn mår den finländska kulturen och konsten bra just nu. Som ett bevis på detta lyfter han fram Aki Kaurismäkis film ”Kuolleet lehdet” och huvudrollsinnehavaren Alma Pöystis framgångar i världen.
De unga måste erbjudas möjligheter att utvecklas
Även när det gäller framtiden är han optimistisk. Framtiden ligger hos de unga.
Det är viktigt att de ungas förmågor och vilja upptäcks tillräckligt tidigt och att de erbjuds möjligheter att utvecklas.
Enligt Weymarn gör till exempel Sibelius-Akademins ungdomsutbildning ett bra jobb inom detta område.
Det finns även svårigheter i sikte. Staten gör nedskärningar i finansieringen för kulturen. Weymarn har en lösning för detta dilemma. Enligt honom borde universiteten vara betydligt mer aktiva när det gäller att skaffa extern finansiering. Han anser att det borde vara en av universitetens viktigaste uppgifter att skaffa finansiering.
– Det finns en vilja hos företag att donera till Konstuniversitetet. Det är ett sätt för dem att bygga sin profil. Man måste bara ta initiativ och fråga. Jag har själv suttit i 50 företagsstyrelser och alltid talat för Sibelius-Akademin.
Företagens och konstnärernas samarbete kunde enligt mannen vara mycket mer än att finansiera Konstuniversitetet. I bästa fall kunde konsten vara ett sätt för företagen att stärka samhörigheten mellan personalen, teamandan och ett sätt att förbättra personalens välbefinnande.
Stödstiftelsen hjälper i början av konstnärskarriären
Åren i Sibelius-Akademin styrelse är förbi, men Weymarn är fortfarande en påverkande kraft i Sibelius-Akademins stödstiftelse. Stiftelsen stöder studerande och akademin med hjälp av stipendier.
– Styrelsens viktigaste uppgift är att se till att stiftelsen har kontinuitet och något att dela ut även i framtiden. I bästa fall växer kapitalet. När det gäller fördelningen av medlen och vad vi stöder ingriper styrelsen inte. Akademins experter känner bäst till de rätta objekten.
Stiftelsen har finansierat bland annat mästarkurser för studerande samt seminarier och tävlingsresor.
På sin födelsedag önskade Weymarn donationer för musikstudier istället för presenter. Han gjorde själv en donation till stiftelsens fond som har fått sitt namn efter hans farbror Armas Paloheimo. Fonden stöder unga kompositörer.
– Armas komponerade några pianostycken och körverk. Han stupade i slutet av vinterkriget år 1940 endast som 20-åring. Den lilla summa jag donerar kan hjälpa någon ung talang som Armas.